Om NMT:s fjorton ’budord’ och om hur de blir
en stomme för hela världens mobiltelefoni.
Beskedet om AXE var en av framgångsfaktorerna bakom NMT. Men det fanns många fler.
Viktigast var helhetstänkandet, den ’systemarkitektur’ som NMT-gruppen utvecklade för mobiltelefonin. NMT-ordföranden Håkan Bokstam satte principerna för detta på papper redan i januari 1971, på ett hotellrum i Oslo, när han förberedde det NMT-möte han skulle leda nästa dag. Bokstam listade då fjorton operativa grundkrav som NMT-gruppen i sina diskussioner dittills hade kommit fram till, för att mobiltelefonin skulle fungera på det sätt som gruppen ville.
Dessa grundkrav, ’de fjorton budorden’, kan i efterhand beskrivas som inget mindre än det fundament som hela världens mobiltelefoni i dag vilar på.
NMT:s 14 grundprinciper
Vid sitt möte den 20–22 januari 1971 bestämde sig NMT-gruppen för denna lista över preliminära operativa grundkrav på ett nordiskt automatiskt mobiltelefonsystem.
1. Systemet skall kunna utföra automatisk uppkoppling och taxering såväl till som från mobilstationen på grundval av valda siffror.
2. Samtal skall vara möjligt från mobilstation till godtycklig fast telefonabonnent inom samma land eller i annat godtyckligt land och vice versa.
3. Samtal skall vara möjligt då fordonet befinner sig vid sin hemmabasstation eller vid annan systemet tillhörig basstation i abonnentens hemland eller i något av de övriga nordiska deltagarländerna.
4. Samtal mellan två fordon skall vara möjligt oavsett om dessa befinner sig vid samma basstation eller vid olika basstationer även om dessa ligger i skilda nordiska länder.
5. Systemet skall utformas så att taxering kan ske med hänsyn till A- och B-abonnenternas aktuella positioner.
6. Abonnentkapaciteten skall vara tillräcklig för en längre period, både vad gäller radiokanaler och abonnentnummer.
7. Systemet skall, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, dels medge automatisk sökning av mobilabonnent i hemlandet och gärna även i de övriga deltagarländerna, dels också kunna registrera under vilken basstation abonnenten befinner sig.
8. Systemet skall, om det är tekniskt och ekonomiskt möjligt, medge automatisk överkoppling av pågående samtal från en basstation till en angränsande basstation då fordonet förflyttar sig mellan de båda basstationerna.
9. Användningen av den mobila telefonen bör så långt möjligt likna användningen av telefon i det fasta nätet.
10. Säkerheten i systemets nummeröverföring skall vara tillfredsställande. Detta gäller i särskilt hög grad i samband med den automatiska taxeringen.
11. Vid systemets utformning skall största möjliga hänsyn tas till kostnaderna. Detta gäller i synnerhet den mobila utrustningen.
12. Systemets utformning får inte ställa krav på nämnvärda ändringar av de befintliga telefonnäten.
13. Samma faciliteter som existerar för telefonnätets abonnenter (exempelvis telefonvakt, medflyttning (follow-me), konferenstelefon etc.) skall vara tillgängliga för mobilabonnenter. Systemet skall utformas så att det ger möjlighet till taxering med hänsyn till utnyttjade faciliteter.
14. Systemet skall tillhandahålla sådana faciliteter att den enskilda abonnentens samtalshemlighet gentemot andra abonnenter i möjligaste mån säkerställs.
En fundamental sak i NMT:s synsätt var att inga hindrande patent skulle tas i utvecklingsarbetet för NMT. Tvärtom skulle allt vara öppet och fritt att begagnas och vidareutvecklas av andra telefonförvaltningar, operatörer och leverantörer i hela världen. Ju fler som skulle konkurrera på mobilmarknaden, desto bättre och billigare skulle teknik
lösningarna bli.
Detta var mer revolutionerande än NMT-gruppen först förstod. I november 1971 inbjöds tillverkarna i telebranschen på bred front till Televerket i Farsta för ett informationsmöte om NMT. Ett fyrtiotal företag från hela Norden hade representanter på plats.
”Bokstam presenterade de prelimi-
nära grundkraven i NMT och försökte få i gång en diskussion. Vi fick avvaktande kommentarer att våra planer var intressanta, men så fort vi konkretiserade frågorna var det ingen som ville yttra sig. Trots den stora uppslutningen var känslan att mötet blev ett fiasko”, säger Thomas Haug.
”Efteråt förstod vi anledningen. Våra gäster var konkurrenter, och ingen ville gå in på detaljer i närvaro av de andra och ge onödiga ledtrådar. Vi insåg att vi måste lägga om taktiken och träffade därefter leverantörerna en och en. Det blev en ohygglig mängd möten, som i hög grad handlade om att bygga förtroende. Det var viktigt att alla skulle lita på att ingen gynnades av nationalistiska skäl, till exempel av att ordföranden i NMT-gruppen representerade Sverige”, säger Haug.
En fundamental sak var också att NMT-gruppen ville skapa ett mobilsystem för ’vanligt’ folk. Det skulle vara enkelt och billigt att ringa, lika enkelt som det var att ringa i det fasta telefonnätet.
”Vi såg aldrig mobilen som en lyxtingest för affärseliten eller playboys. Kanske skulle den aldrig bli en sak för alla individer, men under alla omständigheter skulle den vara till väldig nytta för en stor grupp av affärsmän, hantverkare och människor som reste i jobbet”, säger Thomas Haug.
Den misslyckade ”showen”
Sommaren 1978 stod NMT-gruppen inför det stora systemtestet. Radio-
