Introduktion
Om telekombolaget med den högsta skrytfaktorn
Inget företag i telekomvärlden kan ha så hög skrytfaktor som Telia Sonera. Rötterna går tillbaka till den tid då Sverige och Finland var samma land, till 1796, då den optiska telegrafen öppnades mellan Grisslehamn och Eckerö. Då handlade det om inrikes kommunikationen, i dag är det en utrikeslinje.

Abraham Niclas Edelcrantz.
Uppfinnare var Abraham Niclas Edelcrantz (1754–1821), född i Åbo och docent i naturkunnighet och litteraturhistoria vid Åbo Akademi. Konstruktionen, som byggde på idéer av fransmannen Claude Chappe, bestod av tio fällbara luckor, som var och en var antingen ’synlig’ eller ’inte synlig’. Systemet har jämförts med dagens dataspråk med dess ettor och nollor.
1853 respektive 1855 öppnade den elektriska telegrafen i Sverige och Finland trafiken. I december 1877 öppnades de första fasta telefonförbindelserna i Stockholm och Helsingfors. 1885 var dessa städer redan världsledande när man såg till antalet telefoner i förhållande till befolkningen.

Alfred Rosling Bennett.
Engelsmannen Alfred Rosling Bennett besökte under det tidiga 1890-talet många av Europas länder och studerade telefonförhållandena ur olika synvinklar. Han var kritisk till den högtariffpolitik som upprätthölls i hans hemland. Telefonens betydelse för samhället skulle vara störst om den liksom i de nordiska länderna gjordes tillgänglig så enkelt och billigt som möjligt för så många som möjligt.
I sin bok The Telephone Systems of the Continent of Europe skrev han så här 1895:
”Det tycks vara något i det skandinaviska blodet som gör att innehav av många telefoner bidrar med något väsentligt till deras ägares lycka. Var än två eller tre svenskar, norrmän, danskar eller finländare av skandinaviskt ursprung samlas, så kommer de ofelbart att genast börja
bygga en kyrka, en skola och en telefonväxel. Vad annat i livet som är värt att ha kommer på andra plats.”
Precis hundra år senare var Sverige och Finland världsledande inom mobiltelefonin, både som dess utvecklare och användare. Grunden till detta lades vid ett nordiskt möte i Kabelvåg på Lofoten en vacker dag midsommarveckan 1969, när det svenska televerkets radiochef Carl-Gösta Åsdal föreslog att de nordiska televerken skulle undersöka möjligheterna att konstruera ett gemensamt mobiltelefonsystem.
Efter tolv år lanserades NMT, Nordisk Mobiltelefon. Systemet var utvecklat genom ett genuint samarbete med just de utgångspunkter som Alfred Rosling Bennett hade beskrivit. I dag vet vi att NMT blev urmodern till GSM, den digitala standard som lanserades 1991 och som i dag åttio procent av världens mobila kommunikation baseras på.
I den här berättelsen beskrivs pionjärskapet hos de nordiska televerken med betoning på tjugofemårsperioden 1977–2002. Först det tekniska pionjärskap som lade grunden för den senare utvecklingen både på hemmaplan och globalt. Sedan det pionjärskap som de svenska och finländska statliga teleoperatörerna stått för genom att initiera och leda telekomutbyggnaden på en rad marknader utanför hemländerna.
Parallellt skissas det dramatiska spelet då telekomvärlden avreglerades, då televerken blev till bolag och privatiserades och då de nordiska kollegerna insåg att de härefter förväntades konkurrera med varandra. Många krafter väcktes till liv i denna process, vänner blev fiender och fiender vänner, miljarderna rullade, politiker föll.
Under resans gång blev Televerket till Telia, Tele Finland till Sonera och Telia och Sonera till Telia Sonera.
Tack till Telia Sonera, som gav mig möjlighet att under ett år arbeta med den här berättelsen.
Trevlig läsning!
Svenolof Karlsson