”Freppa” (Johan Fredrik Tujulin, student från Vasa Lyceum 1942) var en känd profil på Ostrobotnia från början av 1940-talet till början av 1980-talet. Man kan säga att han stod för många delar av det akademiska liv som inte ”förmedlades” vid universitetet.
På den tiden var restaurangen delad i två delar, belägna på varsin sida av huset: Gamla Gropen på Tölögatans sida och Nya Gropen på Museigatan. På Nya Gropen fanns ett runt bord och där satt Freppa alltsomoftast. Efter arbetsdagens slut på Suomi-bolaget kom han till Gropen via järnvägsstationen, där han köpte Expressen.
Freppa var fullständigt tvåspråkig och en brobyggare över ”nationsgränserna” i huset. Mest känd var han för att stiga upp på Nya Gropen och hålla korta tal. För det mesta handlade de om president Urho Kekkonen. När Nya Gropen i början av sjuttiotalet bytte namn till St. Urho’s Pub, Kekkonen till ära, kunde Freppa inte tåla det, utan flyttade till Gamla Gropen.
En höstkväll 1981 kom han ut från Gamla Gropen längs korridoren till den Nya. Restaurangens vinkassa låg i mitten. När han gick mot St. Urho’s Pub utbrast vinkassan: ”Men herr Tujulin, vet ni vart ni är på väg?” Jo visst, sa Freppa, ”Han har abdikerat i dag!” Det var den 27 oktober, Kekkonen hade meddelat att han avgick.
Fjorton år tidigare firade grannstudentnationen PPO sin sextionde årsfest, på Runebergsdagen den 5 februari 1967. Till festtalare hade man lyckats invitera ingen mindre än republikens president, den tidigare medlemmen av nationen, sedermera hedersmedlemmen Kekkonen. Talet, till innehållet allmänpolitiskt, direktsändes på bästa tittartid i TV på lördagskvällen! Ostrobotnias festsal var fullsatt och talet väckte som vanligt blandade känslor hos åhörarna. En del var för och en del mot UKK.
Följande morgon var det sillfrukost. De forna medlemmarna av PPO hade inbjudit även forna medlemmar från grannationerna i huset. På plats var också Freppa, Nå, Freppa steg upp även nu och harklade sig och utbrast:
”Kansalaiset – Medborgare! Ur den nordösterbottniska studentnationens led har det stigit fram många bemärkta män. Och många av dem har varit jurister. Två av dem har nått ända upp till presidentämbetet. Den ena är – naturligtvis – republikens första president K.J. Ståhlberg.” Sillfrukostpubliken nickade. Freppa fortsatte: ”Och den andra är utan tvivel presidenten vid Vasa hovrätt, Eero Chorell.” Sedan satte han sig.
Oj då vilket liv det blev. Kekkonenanhängarna rasade och Kekkonenmotståndarna vrålade av skratt.
Vasa nations dåvarande kurator Kari Nars såg sig föranledd att ta till orda för att återställa ordningen: ”Hyvät PPO-laiset, minä haluan painavasti todeta, että tämä äsken kuultu mieli ei ole Vasa nationin virallinen kanta.” (Bästa PPO:are, jag vill uttryckligt framhålla att den nyss hörda uppfattningen inte är Vasa nations officiella ståndpunkt.)
Även några andra tal som Freppa höll har stannat kvar i minnet. Kekkonen hade rest på statsbesök till Indien. Freppa var snar att nappa på det: ”Kansalaiset-medborgare. Republikens President har rest på statsbesök till Indien. I Indien dör varannan människa i svält. Låt oss hoppas på det bästa.” Och satte sig.
En annan gång steg han upp och harklade sig: ”Kansalaiset, medborgare! År 1899 var ett sorgens år för Finland. I början av året gav den ryska tsaren Februarimanifestet för att förryska Finland. I slutet av året avlades Kekkonen.” Och satte sig.
(Från Krister Herlers hågkomster i ”Den lyckliga nationen”)
Läs ett avsnitt ur boken om hur det var att bo i nationshuset
Heimkär och vidfälo
