Utdrag ur boken ”Med mänskliga mått”
Den 20 april 1994, under ett besök hos Elsebeth Palmstierna på Sparbanken Sveriges utlandsavdelning i Stockholm, testade Peter Storsjö [chef för Aktias kapitalförvaltning], intresset för ett samarbete. I Sverige hade sparbankerna klarat av en till synes omöjlig kris och sökte nu nya utvecklingsvägar. Handelsbanken hade några år tidigare öppnat kontor i Helsingfors och avsåg uppenbarligen att utvidga närvaron i vårt land. Man visste att också SE-banken var på kommande. Storsjö förstod av Palmstierna och hennes kolleger att det var läge att undersöka också Sparbanken Sveriges intresse.
Göran Grönroos
”Jag ringde omedelbart Göran Grönroos [Aktias VD] från Stockholm och föreslog att han skulle kontakta Sparbanken Sveriges VD Göran Collert”, säger Peter Storsjö.
När Grönroos sökte kontakt med Collert, befanns att denne hade en mycket ansträngd tidtabell. Det råkade sig dock så att Grönroos i egenskap av ordförande för Nylands sparbanksförening hade fått en inbjudan till Skånska sparbanksföreningens årsmöte i Landskrona. Bland föredragshållarna fanns Collert. ”Jag kontaktade hans sekreterare och frågade om jag kunde bjuda Collert på lunch i Helsingborg samma dag. Collert ringde själv och tackade ja – men sa att han ville stå för lunchen”, säger Grönroos.
Då Göran Grönroos den 4 maj 1994 på väg till Landskrona mellanlandade i Stockholm, visade det sig att Göran Collert skulle med samma flyg till sparbanksmötet. Herrarna gjorde varandra sällskap och började samspråka. Collert hade varskotts av sina medarbetare och hade sin strategi klar. I taxin från flygfältet i Ängelholm till Helsingborg bad Collert att få se på Aktias årsberättelse och bläddrade för syns skull i den.
”Jag frågade Göran hur det var med Aktia och fick svaret att det var ganska jobbigt. Jag frågade om vi inte kunde inleda samarbete. Hur skulle det vara om Sparbanken Sverige skulle komma med som ägare i Aktia med sisådär 100 miljoner mark. Ni kunde väl städa bort SCAB-aktierna med den insatsen?”
Grönroos konstaterade att han hade fått svar sin fråga. ”Vi åkte in till en restaurang i Helsingborg där Collert bjöd på lunch och vi diskuterade frågan vidare och utbytte tankar om bankernas situation i Sverige och Finland. Efteråt åkte vi till Landskrona och deltog i sparbanksföreningsmötet.”
För Collerts del var visionen att bygga en nordisk koncern med sparbanksvärderingar. Att inleda samarbete med Finlands största sparbank var ett naturligt första steg. Collert kände dessutom väl de finländska sparbanksförhållandena genom det djupa samarbete som Sparbankernas Bank, de rikssvenska sparbankernas centralbank, i tiden hade haft med SCAB och han hade en god personlig relation till Christopher Wegelius.
Hemkommen beskrev Grönroos Collerts förslag för Aktias styrelseordförande Patrick Enckell. ”Patrick sade att det där skulle vi fundera på. Han ringde sedan runt till styrelsemedlemmarna, och då svaret uppenbarligen var helt positivt, tyckte han att här ska handlas raskt. Det var för övrigt typiskt för honom att ofta rusa i väg med ett våldsamt tempo. Därför uppmanade han mig att omedelbart ordna en träff med Collert.”
Några veckor senare fick Göran Grönroos avgå som VD. Beskedet till Grönroos gavs bara någon dag innan efterträdaren Johan Horelli tillträdde. Horelli kom närmast från Kone, där han hade lett hissdivisionen, en global verksamhet med 25.000 medarbetare. Bankvärlden hade Horelli ingen erfarenhet av.
En viktig konsultroll fick Mandatum, bland annat som rådgivare vid värderingen av Aktia och vid förhandlingarna med Sparbanken Sverige. En av Mandatums konsulter var Björn Wahlroos.
Johan Horelli
VD-bytet skapade viss förvirring i förhandlingarna med Sparbanken Sverige, men i augusti 1994 kom de i gång igen i och med att Mandatum och Alfred Berg [det konsultföretag som Sparbanken Sverige anlitade] presenterade sina värderingar av Aktia.
Mandatums värdering, baserad på en datormodell uppgjord av Mika Ihamuotila och Lars-Olof Staffans, landade i spannet 600 miljoner – 1 miljard mark beroende på olika utvecklingsscenarier. Alfred Berg kom för din del till att Aktias värde var bara drygt 300 miljoner mark.
”Aktias ägare var vid denna tid jätteoroade över bankens ställning. Men mitt budskap till Aktias ägare var att de satt på ett guldägg och att de inte skulle låta sig luras att ta in Sparbanken Sverige för billigt”, säger Björn Wahlroos.
Det Mandatums utredning visade var att Aktia hade en trogen och trögrörlig kundstock. En stor del av kunderna hade ett brukskonto där lönen kom in och gick ut. Det innebar uthållig inlåning och ”eviga kunder”. Efterhand hade kunderna även accepterat avgifter på banktjänsterna, och den stora saneringen åren innan hade börjat ge effekt. Intjäningsförmågan låg under första halvåret 1994 högre än någon hade vågat tro.
Under hösten upprätthöll Aktia ännu diskussioner med den andra samarbetskandidaten Ålandsbanken. Ett mål beskrevs på sikt vara att åstadkomma ett ”finlandssvenskt finanshus”.
Slutligen kom Aktia och Sparbanken Sverige ändå till skott. Dock behövdes åtgärder på det personella planet.
”Nalle Wahlroos var en fantastisk försäIjare för Aktia. Men ett problem var att han i Sparbanken Sveriges chefsförhandlare Peter Carrick mötte en person som var lika färgstark som han och att deras kemi inte alls gick ihop. Jag fick säga till Nalle: Du får inte komma med på nästa möte, för då går vi inte i mål”, säger Johan Horelli.
”Det var en tuff match för Johan att utan erfarenhet från bankbranschen kastas rakt in i förhandlingarna med de slipade svenskarna. Peter Carrick utgick från att det skulle vara lättare att få till en fördelaktig affär med Aktia om inte jag var med. Lite irriterade det mig, men i princip var det ju inte mitt problem”, säger Björn Wahlroos.
Samtidigt handlade processen också om att samla de finlandssvenska institutionerna, nu sammanlagt fjorton, till en satsning. ”Det var tydligt att de ännu hade svårt med tilltron till Aktia. De var beredda att lägga in nya pengar bara om det också gick att få med andra, det vill säga i första hand Sparbanken Sverige”, säger Horelli.
Det hängde på håret. Svårast var att nå enighet inom Oskar Öflunds stiftelse. Först en timme innan banken stängde den sista emissionsdagen betalade stiftelsen in sin andel, sedan stiftelsens ordförande Henrik Wallgren, tidigare principalordförande för Aktia, jagats av Peter Storsjö och slutligen påträffats i julhandeln. Wallgren gick omgående till banken och använde sig av sin fullmakt som ordförande.
Strax före julen 1994 var man i mål. Den 18 december undertecknade Sparbanken Sverige och sparbanksstiftelserna en förbindelse om samarbete, förstärkning av Aktias aktiekapital och styrelseplatser. Den 20 december undertecknades ett samarbetsavtal mellan Sparbanken Sverige och Aktia.
Heimkär och vidfälo
