Som politiker, företagsledare, fondvärldsboss och ständig ordförande har Christoffer ”Toffe” Taxell, född 1948, varit med där besluten fattats och sett det mesta. På femtio år kan antalet offentliga tal, skrivna av honom själv, räknas i tusental.
Det tvåspråkiga samhället återkommer som tema. Vad är ett sådant samhälle – egentligen? Vilken är den bästa strategin för mötet mellan det svenska och finska i Finland?
Boken bjuder på en samling viktiga Toffetal, en del av dem kommenterade av Toffe själv. Med många exempel visar han att den Taxellska paradoxen inte är någon paradox. Samtidigt öppnar sig frågan vad Finland är. Om Finland inte hör till Norden, vart hör Finland då?
Toffe och hans tal utkom i december 2018 till höstmötet för Delegationen för Stiftelsen för Åbo Akademi, det sista som Toffe ledde som ordförande.
Boken kan beställas från Stiftelsen för Åbo Akademi, här.
En putt som Toffe satte.
Toffe om att hålla tal
En egentligen trivial men i praktiken viktig kommentar är att, oberoende av om talet är skrivet på förhand eller inte, veta hur man börjar och hur man slutar. Jag har under senare år talat en hel del om utbildningspolitiska frågor. De talen börjar jag alltid på samma sätt: ”Utbildning är det främsta medlet att förändra världen.” Inte sällan slutar jag tal kring det ämnet på samma sätt: ”Utbildning är det främsta medlet att förändra världen.”
Det är inte bara ett retoriskt grepp att göra så. Min tanke är att om de som är på plats inte minns något annat, kanske ändå minns just det att utbildning förändrar världen, en viktigsanning!
För talaren är det viktigt att kunna hålla sin publik intresserad och vaken. Hur det sker beror på talaren, ämnet och publiken. Min kollega under ganska många år i regeringen, finansminister Ahti Pekkala, en god och van talare, brukade säga att ett bra tal ska innehålla två vitsar. Om talet är långt ska vitsarnas antal vara tre, i ett begravningstal en.
Och det gäller att veta när och hur man ska sluta. När jag som skolelev, kanske på gränsen till tonåren, en gång var på en Svenska Dagenfest i Åbo, hölls festtalet av en inte alls ovan talare. Jag minns nog inget av vad han sade, men ännu många decennier efteråt minns jag att jag, trots min ungdom, märkte att talaren inte förmådde komma till slut. Publiken märkte dilemmat. Det var en viktig lärdom. Sortin är viktigare än entrén!
(Ur Toffes förord i boken)
Toffe i diskussion med Axel Nylén och Hjördis Eriksson på Lökholm.
Om Toffe som talare
Toffe som talare har jag lyssnat på många gånger och upplevt hans förmåga att fånga publiken och övertyga den. Tal har sin egen koreografi och jag har emellanåt försökt lista mig till hans retoriska grepp. Kanske har Toffe själv gett ledtråden, nämligen med en slutsats han ofta återkommer till: att substans vinner över form. Toffe ser till att veta vad han talar om och han har en väl utvecklad känsla för logik. Med det som grundstenar står man stadigt i en talarstol.
Till det kan man räkna med några typiska Taxellska kryddor i talen: humor, som ibland är på gränsen till sarkasm, en lek med paradoxer, som säkert är att hänföra till hans logiska ådra, och samtidigt en stor portion diplomati och taktfullhet, oskattbara tillgångar för den som möter människor, vare sig det sker i en förhandling eller från en talarstol.
(Ur företal av Peter Boström, tidigare styrelseordförande för Stiftelsen för Åbo Akademi)
Toffe hälsar på Xi Jinping, som lyssnade till det tal han höll på ASEM Business Summit on Trade in Services i Peking 2008.
Från en åbobo till en annan
Toffe är en person med stark integritet. För mig framstår han som en människa med en bred livserfarenhet och ett empatiskt och klokt förhållningssätt i samspelet med sina medmänniskor. Han har ett stort hjärta för både sin hemstad Åbo och det finlandssvenska kulturarvet, inte minst genom sitt engagemang för Åbo Akademi.
Jag har haft förmånen att lära känna Toffe både inom ramen för Åbo Akademi och bildningsfrågorna i Svenskfinland samt i samband med det arbete han gjorde för sin hemstad Åbo inför det europeiska kulturhuvudstadsåret 2011. Även i detta förtroendeuppdrag, som styrelseordförande för Stiftelsen Åbo 2011, tog han sig tid utöver det vanliga och visade en exceptionell förmåga att stötta människor i att prestera sitt bästa för att uppnå ett gemensamt syfte.
Toffe och hela familjen Taxell har haft ett stort intresse för samhällsfrågor. Detta har gynnat Åbo Akademi på många sätt, inte minst genom den insats Toffe gjort under de många åren som styrelseordförande för Stiftelsen för Åbo Akademi, samt senare i egenskap av ordförande för delegationen.
Utan stiftelsen skulle vi i Åbo i dag säkerligen inte ha en högskola med svenska som undervisningsspråk.
(Ur företal av Timo Ketonen, åbobo, alumn från Åbo Akademi, styrelseledamot i Stiftelsen för Åbo Akademi)
Heimkär och vidfälo
